|
Fri
eller ej? Innehållsförteckning 1 Inledning 1.1 Bakgrund 1.2 Syfte 1.3 Frågeställning 1.4 Definitioner av centrala begrepp 1.5 Avgränsning 1.6 Disposition 2 Metod och material 2.1 Argumentationsanalys 2.1.2 Kritik mot argumentationsanalys 2.2 Material i analysen 3 FRI (Föreningen Rädda Individen) 3.1 Bakgrunds fakta 3.1.1 Antikultrörelsen 3.1.2 FECRIS 3.2 FRI:s verksamhet 3.2.1 Destruktiv rörelse 3.2.2 Mind control 3.2.3 Avprogrammering 3.2.4 Rehabilitering 4 Debattanalys 4.1 SOU 1998:113 I God Tro - Samhället och nyandligheten 4.1.1 Kritik mot SOU 1998:113 4.2 Åsikter om mind control 4.3 Åsikter om avprogrammering 4.4 Självupplevda berättelser om avprogrammering 4.4.1 En 14-årig pojke placeras på en barnpsykiatrisk klinik 4.4.2 En kvinna blir utsatt för tre kidnappningar 5 Slutsats 6 Sammanfattning 7 Avslutande diskussion Referenslista
1. Inledning 1.1 Bakgrund I media uppkommer det tidvis diskussioner kring det som ibland kallas destruktiva sekter/rörelser, mind control och avprogrammering. Dessa termer används av så kallade antikultrörelser. Jag anser att dessa termer är mycket intressanta och skulle vilja studera dessa närmare i ljuset av en svensk förening som kan kallas en antisektrörelse. Denna förening heter FRI (Föreningen Rädda Individen) och är en stödförening för människor som förlorat vänner eller anhöriga till vad de kallar en destruktiv sekt. FRI får ofta komma till tals i diverse tidningar rörande debatten om ”sekter” och får ibland rollen som en expertgrupp inom området. Det råder vitt skilda åsikter om FRI:s verksamhet, deras expertis och många anser att föreningen är mycket kontroversiell samt att de använder sig av anmärkningsvärda metoder. Vad är det då som har ifrågasatts i debatten rörande FRI? 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att få en bild av den kritik som förs och har förts i debatten mot FRI och dess verksamhet. 1.3 Frågeställning Den frågeställning som uppsatsen utgår från är: Vilka åsikter/argument
har kommit fram i debatten mot FRI och dess verksamhet? De centrala
begreppen i detta sammanhang är mind control och avprogrammering. 1.4 Definitioner av centrala begrepp Det är alltid problematiskt att ge en definition av ett visst begrepp som är heltäckande och så är även fallet med följande definition, men jag anser ändå att den är bra även om den inte är heltäckande. När jag i uppsatsen använder mig av begreppen rörelse och ny religiös rörelse menar jag, i enlighet med Nationalencyklopedins definition, en religiös rörelse som växte fram som ett alternativ till de etablerade religionerna på 1960- och 1970-talen. I de flesta fall avviker rörelsens trossystem och livsstil från samhället i övrigt. Vissa rörelser utgår från kristen tradition, andra från indiska religioner och vissa från andra ideologier.[1] FRI kallar vissa av dessa rörelser för destruktiva. 1.5 Avgränsning Jag har valt att ta upp material som behandlar FRI på ett kritiskt eller ifrågasättande sätt. Detta eftersom jag finner det mest intressant och området verkar också vara outforskat. Som förespråkare för FRI står endast föreningen själv och detta eftersom det skulle bli en alltför omfattande uppsats att ta upp övriga förespråkare. Det är också de själva som bäst kan svara för hur de arbetar. Jag kommer endast att ta upp artiklar som berör mind control och/eller avprogrammering eftersom detta är de stora begreppen i sammanhanget. 1.6 Disposition Inledningsvis kommer jag att beskriva vilken metod och material som ligger till grund för uppsatsen. Sedan följer ett relativt omfattande avsnitt där jag beskriver FRI och dess verksamhet ur deras synvinkel. Detta avsnitt kommer att ligga till grund och utgöra en slags förförståelse för den efterkommande debattanalysen. Sedan följer en redogörelse och sammanfattning av uppsatsens resultat och avslutningsvis förs en friare diskussion av uppsatsen.
2. Metod och material Själva tyngdpunkten i uppsatsen är undersökningen av debatten mot FRI och dess verksamhet. För att ge svar på uppsatsens frågeställning kommer en debattanalys av materialet att utföras. Det material som finns att tillgå är främst artiklar från diverse tidsskrifter och dagstidningar men även några böcker och självupplevda berättelser kommer att användas. Innan detta avsnitt finns en beskrivning av FRI och dess verksamhet sedd ur deras eget perspektiv. Den delen är en beskrivande översikt av materialet utgivet av och om FRI. Detta kommer att vara en förförståelse inför den efterföljande debattanalysen. 2.1 Argumentationsanalys Den metod som kommer att användas för att analysera debatten och de åsikter som framkommit i denna, är argumentationsanalys. I boken Argumentationsanalys sägs det att en argumentationsanalys består av två delar, en beskrivande och en värderande.[2] Jag kommer i min uppsats endast att utföra den beskrivande delen då det inte är mitt syfte att värdera de olika åsikter som framkommit i debatten utan endast att redogöra för dessa. Den beskrivande analysen består i att tolka vilka argument som förkommer i en text och att se hur dessa är strukturerade.[3] Syftet med den beskrivande analysen är att göra argumentationen tydligare och dela upp den i tes och argument.[4] För att kunna förstå argumentationen i texten måste man tolka det som författaren uttrycker. Målet med denna är att komma fram till vad författaren vill säga med sin text. För att kunna göra en rättvisande tolkning måste man först ta hänsyn till vilken kontext texten förekommer i.[5] Det material som jag har valt ut är det som behandlar mind control och avprogrammering. Eftersom jag har valt material som behandlar FRI ur ett kritiskt perspektiv, är tesen ungefär densamma i allt material, med andra ord så anser de att FRI och deras verksamhet inte är bra på ett eller annat sätt. Detta material kommer att analyseras enligt ovanstående kriterier, det vill säga, en tolkning kommer att utföras för att urskilja vilka argument som finns rörande de båda begreppen. 2.1.2 Kritik mot argumentationsanalys Det finns vissa brister med att utföra en argumentationsanalys, vilket också påpekas i boken Argumentationsanalys. Det finns en risk att olika tolkare kan få fram olika resultat av en analys beroende på olika omständigheter. Olika tolkare kan ha skilda åsikter om vad som är trovärdiga och enkla argument och då målet är att tydliggöra den argumentation som författaren vill uttrycka, kan detta skapa problem. Men utgångspunkten måste då vara att författaren driver sin tes på ett meningsfullt sätt. I de flesta fall är ändå likheterna mellan tolkningarna större än skillnaderna. Det största problemet med tolkningen är dock tolkarnas olika vetskap om kontexten där texten förekommer.[6] Detta kan vara helt avgörande för utfallet av analysen, därför kommer jag nu i det följande att redogöra för detta. 2.2 Material i analysen Jag kommer här lite kort att presentera det material som ligger till grund för debattanalysen, detta eftersom det är bra att veta vilken bakgrund de författare har som uttalat sig i debatten om FRI samt i vilken kontext materialet förekommer. Den största delen av mitt analysmaterial utgörs av artiklar. Dessa och övrigt material hittade jag genom att söka i Artikelsök[7], Mediearkivet[8] och med sökverktyget Google[9] på orden FRI, Föreningen rädda individen, avprogrammering och mind control. Tidsskriften Religion & Frihet ges ut av Aktionsgruppen mot förtryck av minoritetsreligioner, som är en grupp vars medlemmar utgörs av människor från olika minoritetsreligioner i Sverige. Gruppen bildades för att tillgodose de förfrågningar som dessa samfund fått från olika håll. Frågorna handlar ofta om avprogrammeringar och annat kring motståndarna till minoritetssamfunden. Tidsskriftens syfte är ett försök att besvara dessa frågor.[10] I denna tidsskrift, som utkommit i fem nummer (nr 1:1995, nr 2:1996, nr 3:1997 nr 4:1998 och nr 5:2001), finns det många artiklar som behandlar FRI och deras verksamhet men jag har valt ut några av dem som berör mind control och avprogrammering. Dessa artiklar är: ”Varning för FRI!”[11], ”Så agerar FRI- den barmhärtige samariten?”[12], ”Riksdagen duperad av antireligiös propaganda”[13] och ”Svenska kyrkan på farliga vägar”[14] (artikeln är hämtad från Sydsvenska dagbladet, 1992-08-18). Det måste tilläggas att inga artiklar i denna tidsskrift har någon författare som undertecknat artikeln utan hela föreningen står bakom alla. Debattprogrammet Taxi visade 1996 i SVT 1 ett program som hette ”Hjärntvättad eller frälst? - Antikultrörelsen i Sverige”. I detta program fördes en debatt kring FRI och föreningens dåvarande ordförande, Valdemar Kristensen, och olika experter deltog och uttalade sig om mind control. [15] I Göteborgs Tidning 1987, publicerades det en debattartikel av Andres Küng och Lena Sommer-Küng rörande FRI:s avprogrammering. Artikeln är ett svar på en artikel av FRI:s dåvarande ordförande. Andres Küng är ordförande för Friheten i Sverige och Lena Sommer-Küng är konsult.[16] Detta är en av flera debattartiklar från detta år som behandlar FRI. Svenska Dagbladet hade en artikel 1996 som hette ”Hjärntvättad - eller lyckligt frälst?” och i denna diskuteras problematiken med begreppet hjärntvätt/mind control och FRI:s användning av begreppet ifrågasätts. En av artikelförfattarna var själv med i Hare Krishna i tre års tid.[17] Ett par dagar efter att denna artikel publicerades, kom en ny artikel om sekter som behandlade samma tema, och denna hette ”De flesta tar ingen skada av sekterna”. I artikeln omskrivs religionssociologen Eileen Barkers inställning till mind control. [18] I artikeln ”Vem kan mäta den fria viljan?” från Helsingborgs Dagblad 1996 skriven av Christer Blomgren, medlem i Kommittén för mänskliga rättigheter, diskuteras det om vem som kan bedöma att en människa är fri eller inte i sitt beslut.[19] I boken Gud är blå, skriven av Mikael Rothstein, ifrågasätts FRI:s avprogrammering och författaren ger argument för sitt ställningstagande. Rothstein är mag.art. och Ph.D. i religionshistoria vid Köpenhamns universitet.[20] Jag har också valt att ta med två självupplevda berättelser om personer som blivit, vad de själva beskriver som, ”utsatta för avprogrammeringsförsök”. Båda berättelserna är hämtade från tidsskriften Religion och Frihet och den ena heter ”Avprogrammering på psyket!”[21] och den andra heter ” ’FRI-psykiater’ åtalas för kidnappning”.[22] Jag kommer inte att analysera dessa utan de finns endast med för att belysa hur personer upplevt sin avprogrammering utförd av FRI och för att flera av artikelförfattarna hänvisar till dessa fall.
3. FRI (Föreningen Rädda Individen) I detta kapitel behandlas FRI på det sätt som föreningen själva beskriver sig, det vill säga FRI:s beskrivning av sin egen verksamhet. Detta ger en bra bakgrund till de kommande kapitlen med debatten kring föreningen. Det är denna del av uppsatsen som får vara ett slags försvar och motargument till övriga åsikter/argument som följer och därav är denna del tämligen omfattande. När jag skriver om FRI eller föreningen behandlar jag detta i vissa fall som pluralis eftersom det är frågan om ett flertal medlemmar. 3.1 Bakgrunds fakta 3.1.1 Antikultrörelsen På 1970-talet uppstod det ett organiserat motstånd mot nya religiösa rörelser, så kallade antikult- eller antisektrörelser. Dessa gruppers målsättning är att upplysa människor om det som är destruktivt i de nya religiösa rörelserna. Inledningsvis mötte dessa grupper stor sympati ute i samhället men tids nog började forskare att anse att de anklagelser som rörelserna lade fram många gånger inte hade en välmotiverad grund. Den största antikultrörelsen i USA, CAN (Cult Awareness Network), gick i konkurs 1996 då de förlorade i rätten mot en person som de misslyckats med att avprogrammera. Idag finns det många antikultrörelser runtom i världen.[23] I Europa är många av dem enade i FECRIS. 3.1.2 FECRIS FECRIS (Fédération Européenne des Centres de Recherche et d'Information sur le Sectarisme) är en paraplyorganisation som grundades 1994 i Frankrike och dess medlemmar utgörs av olika antikultrörelser runtom i Europa. Organisationen är icke-kommersiell, politiskt- och religiöst neutral. De lyder under fransk lag[24] och motarbetar vissa rörelsers övergrepp.[25] Alla medlemmar har skrivit under vissa villkor som är gällande. Detta innebär bland annat att de ska lyssna på dem som blivit utsatta för någon rörelses övergrepp. De arbetar hela tiden med att hålla sig uppdaterade om det senaste inom området eftersom det ständigt sker något. FECRIS och dess medlemsrörelser arbetar enligt fyra principer som kan sammanfattas i fyra punkter: · Visa respekt för religiös, filosofisk och politisk mångfald · Vidta objektivitet och pragmatism, och ha den komplexitet som råder inom området i åtanke · Ta hänsyn och visa respekt samt visa professionell försiktighet · Ständigt ifrågasätta och aldrig glömma att fenomenet sekter ständigt utvecklas[26] Den 1 april 2001 blev FRI medlem i FECRIS.[27] 3.2 FRI:s verksamhet FRI bildades 1984 och är en förening som stödjer människor som förlorat vänner eller anhöriga till en så kallad destruktiv rörelse. De stödjer även avhoppare från dessa rörelser i samarbete med föreningen SESAM som bildades 1993. Föreningen är ideell, politiskt- och religiöst oberoende.[28] De menar att namnet FRI symboliserar föreningens syften. [29] Från början bildades föreningen av några anhöriga till människor som gått med i scientologirörelsen men har idag medlemmar från många olika rörelser.[30] De hade i januari 2002 289 betalande medlemmar och 500 avhoppare finns som en resurs och stöd.[31] De får inga medel från stat eller kommun utan verksamheten finansieras till 50 procent av medlemsavgifter, till 25 procent av materialförsäljning och till 25 procent av gåvor.[32] FRI får cirka 3000 telefonsamtal och 200 personliga besök per år. De anordnar ofta träffar för anhöriga och ett antal medlemsmöten hålls varje år.[33] På dessa möten har de haft ett föredrag av bland annat följande personer: Jan Ottosson, professor emeritus i psykiatri, Valerie De Marinis, professor i religionspsykologi vid teologiska institutionen i Uppsala och Nils-Gustaf Eriksson, överläkare vid PTSD (Posttraumatisk Stressyndrom)-enheten vid Karolinska sjukhuset. Syftet med dessa möten är utbyte av erfarenheter och ge nya medlemmar möjlighet att ställa frågor till de äldre medlemmarna.[34] Sex personer arbetar aktivt ideellt med föreningen och utöver dessa finns det några till som turas om att ha hand om jourtelefonen som är öppen dygnet runt. De har öppet två dagar per vecka och dessa två dagar är oftast fulltecknade.[35] Ibland händer det att läkare, poliser och andra instanser ringer och rådfrågar FRI i vissa ärenden.[36] 3.2.1 Destruktiv rörelse De flesta av FRI:s medlemmar har personlig erfarenhet av destruktiva rörelser. För FRI är inte själva begreppet sekt intressant utan de intresserar sig istället för de rörelser som är destruktiva, det vill säga de som manipulerar och utnyttjar sina medlemmar.[37] Det finns åtta kännetecken på en destruktiv rörelse menar de: · Rörelsen bedriver ”falsk varudeklaration” och ger vilseledande uppgifter om rörelsen vid värvning · Rörelsen använder manipulation med psykologiska metoder, mind control, vid värvning av medlemmar och som indoktrineringsmetod · Rörelsen har en enväldig ledare som kräver fullständig kontroll och underkastelse · Rörelsens ideologi kan inte ifrågasättas eller kritiseras. Tvivel är något ont som måste bekämpas · Rörelsens verklighetsbild är svart/vit. Allt utanför rörelsen är ont och måste bekämpas medan sekten och dess medlemmar är goda · Rörelsen ser till så att all kontakt med familjemedlemmar och anhöriga upphör · Rörelsen påverkar medlemmen att sluta sin utbildning eller förvärvsarbete · Rörelsen utnyttjar medlemmarna ekonomiskt[38] Pengar är inte det viktigaste målet för rörelserna utan det är makt och att värva så många som möjligt, säger FRI. I Sverige finns det 300-400 rörelser eller sekter och FRI menar att ett trettiotal av dessa är destruktiva och de misstänker att ett antal till är det. Exempel på destruktiva rörelser är Trosrörelsen, Scientologirörelsen, Kristi Församling, Jehovas Vittnen, Familjefederationen för Världsfred och Enighet (f.d. Enighetskyrkan), Hare Krishna, Linbusamfundet m fl. [39] Det finns ett mönster i alla destruktiva rörelser menar FRI, likheterna har under åren blivit allt tydligare för dem. Alla destruktiva rörelser har tre olika skepnader. Det finns en utsida som visas upp utåt i det offentliga och för blivande medlemmar, en insida som kännetecknas av lögner och berättelser som visas upp för medlemmarna och slutligen finns det en dold sida som endast ett fåtal känner till. En annan likhet mellan rörelserna är att alla hävdar att de och endast de tillhandahåller den enda sanningen. Trots att rörelserna tillämpar olika metoder vid rekrytering har de samma mål och använder sig senare av samma metoder för att nå sina mål. På sin hemsida skriver FRI att det liksom som i andra länders rörelser, till exempel Soltempelorden, även i Sverige kan ske sektsjälvmord eftersom de flesta destruktiva rörelser är uppbyggda på liknande sätt. Det finns en yttre grupp som lyssnat till ett officiellt föredrag med någon person ur gruppen, en mellangrupp som prövat något av gruppens aktiviteter men som inte aktivt engagerar sig och en inre grupp som lyder ledaren blint och anser sig själva stå över andra människor. [40] På FRI:s hemsida står det även att läsa andra saker att se upp med vad gäller destruktiva rörelser. De menar att man ska vara vaksam inför: · Överdrivet vänliga människor, som försöker bli vän med personer på mycket kort tid genom att till exempel din klädsel eller personlighet sägs vara något utöver det vanliga. · Beslut som måste fattas med kort varsel och som innebär en enastående och unik chans · Säljarjobb med otydliga instruktioner om eget inköp av produkter samt arbetsvillkor · Dyra kurser som avgiften inte betalas tillbaka på · Inbjudningar till olika evenemang med diverse samtal och med gratis mat eller gratis tester · Kursinbjudningar av olika karaktär, till exempel ledarskap och personlighetsutveckling. Ofta är dessa kurser oseriösa och leds av outbildade personer · Värvningar på offentliga platser såsom skola, universitet, torg och gator[41] På ytan finns det inga likheter mellan dessa olika rörelser men vid en närmare blick finns det många likheter säger FRI:s före detta ordförande Valdemar Kristensen i Svenska Dagbladet. Alla dessa rörelser sysslar med så kallad mind control. [42] 3.2.2 Mind control I häftet Mind control, utgivet av FRI, återfinns en beskrivning av mind control. På 1960-talet skapades begreppet hjärntvätt av den amerikanske forskaren Robert Lifton. Han ställde upp åtta kriterier för att manipulera människor. Mind control liknar hjärntvätt men istället används mer utstuderade metoder.[43] En annan skillnad är att den som blir hjärntvättad vet att den är bland fiender och är därför vaksam, men den som utsätts för mind control är bland vänner och är avslappnad.[44] På svenska översätts begreppet med tankekontroll eller mental styrning. Människor som utsätts för mind control kan som en följd få någon form av psykisk störning. Några av de tekniker som används förekommer också i andra sammanhang men är där positiva för individen. Men när flera av dessa används samtidigt i syfte att få människan att förlora kontrollen över sitt eget liv, blir de skadliga. En av de tekniker som används är hypnos.[45] FRI följer Steven Hassans modell av mind control. Steven Hassan är före detta medlem i Enighetskyrkan och utbildad psykolog. Han delar in mind control i fyra delar: Fysisk kontroll, Tankekontroll, Känslokontroll och Informationskontroll. I dessa delar ingår det olika metoder för att manipulera men här presenteras endast några: · Fysisk kontroll: Medlemmen uppmanas att byta klädstil för att passa in, byta beteende och lyda ledarna. Ofta ändras matvanorna, vegetarianism är vanligt. [46] · Tankekontroll: Medlemmen försätts i hypnos eller trans och blir därmed passiv och utelämnad och tar emot vad som än sägs. Inom rörelsen används ofta ett speciellt språk som medlemmen anammar för att inte känna sig utanför. Medlemmen får ett torftigt språk med enkla begrepp för att beskriva omvärlden.[47] · Känslokontroll: Världen delas in i gott och ont. Rörelsen får medlemmen att känna skuld och känslan av att aldrig duga är vanlig. För att bli fri från sitt dåliga förflutna tvingas medlemmen berätta allt och denna information sparas sedan och används mot medlemmen vid behov. [48] · Informationskontroll: Media ses som något ont och får inte användas. All kontakt med den yttre världen censureras, allt för att förhindra det kritiska tänkandet. Medlemmarna får inte reda på hur de andra medlemmarna egentligen mår. Förutom detta finns det även en inre informationskontroll, inom individen själv. [49] Det finns inga speciella sektpersonligheter enligt FRI utan de menar att det oftast inte är medlemmen som väljer rörelsen utan rörelsen som väljer medlemmen. Rörelserna är intresserade av dem som är duktiga, ambitiösa och som de kan ha nytta av. Ingen går frivilligt med i en sekt anser de. Harriet Svenhard, styrelsemedlem och en av grundarna av FRI, menar att det kan finnas vissa omständigheter som gör att personen lättare väljer att gå med i rörelsen, till exempel då personen är sårbar.[50] FRI menar att dessa rörelser berövar medlemmarna deras rättigheter, till exempel yttrandefrihet, tankefrihet och religionsfrihet. FRI försöker sprida information om dessa rörelser för att förebygga att människor hamnar i sådana sammanhang. De är ute och informerar på bland annat skolor och i konfirmandundervisning och har även arbetat fram ett studiematerial med informationshäften i samverkan med Skolverket.[51] De håller också i kurser och föredrag i andra sammanhang.[52] Följderna av mind control är, menar FRI, bland annat en förlust av den fria viljan, förlorad kontroll över sitt eget liv, neuroser/psykoser, självmord, självmordsförsök och olika psykiska störningar.[53] För att kunna bli fri från detta och rörelsen behöver man få hjälp och avprogrammering är ett bra sätt. 3.2.3 Avprogrammering FRI vill i sin verksamhet inte själva använda sig av termen avprogrammering eftersom det fått en negativ klang i media då det ofta förknippas med kidnappning. För FRI handlar det om upplysande samtal där personen får reda på fakta om rörelsen som denna är med i. Likaså pekar de på de metoder och idéer som används av rörelsen samt det orimliga i detta. Samtalen hålls ofta i av en tidigare medlem i en sådan rörelse och kan pågå i alltifrån ett par timmar till ett år, och ibland ännu längre.[54] I boken Manipulering pågår, utgiven av FRI, definieras avprogrammeringen som följer: Ett samtal med någon som har tillgång till gruppens HELA program. Personen får ta del av detta samt av vad han/hon varit utsatt för. Samtalets mål är att få personen att tänka självständigt utan påtryckningar och därefter ta ställning till fortsatt engagemang i sekten eller ej.[55] I ett av FRI:s informationsblad står att läsa att avprogrammeringen är det första steg mot att ”få insikt om vad man utsatts för, få igång den egna tankeverksamheten igen, lätta på plågorna av skam och skuld och minska rädslan för hot och straff”.[56] Det finns cirka 30 avhoppare som kan hjälpa till med dessa samtal.[57] Samtalen grundar sig på stor respekt för individens integritet och varsamt försöker den tidigare medlemmen att få personen att inse att den är styrd av rörelsen. Av de cirka 400 avhoppare som FRI kommit i kontakt med har 200 avprogrammerats. FRI menar att alla dessa, utom i fyra fall, har skett med personens samtycke. FRI säger att de aldrig deltagit vid eller uppmuntrat kidnappning eller tvång. De menar att avprogrammering gör att tiden för rehabilitering förkortas markant.[58] 3.2.4 Rehabilitering I Sverige finns det ingen klinik som ägnar sig åt rehabilitering. Några svenska avhoppare har rest till USA för att få behandling. 1992 och 1994 anordnade dock FRI två rehabiliteringsläger och rehabiliterare från USA kom dit och hjälpte till. FRI har länge försökt få regeringen att förstå behovet av en sådan klinik i Sverige och 1996 påbörjades en utredning kring detta, kallad SOU (Statens Offentliga Utredningar) 1998:113. Betänkandet gick ut på remiss 1999 och olika instanser, såsom FRI, fick säga sin mening. 2000 var resultatet klart och löd ”ingen åtgärd”.[59]
4. Debattanalys Som en introduktion till debatten kring FRI redogör jag inledningsvis för den tidigare nämnda utredningen, SOU 1998:113, som genomfördes 1998 rörande avhoppare från nya religiösa rörelser. Denna representerar samhällets syn på den verksamhet som FRI och liknande föreningar bedriver och synen på de nya religiösa rörelserna. I denna utredning fick FRI komma till tals och vara en slags expertgrupp. 4.1 SOU 1998:113 I God Tro - Samhället och nyandligheten Utredningen SOU 1998:113 behandlar inte FRI och deras verksamhet i egentlig mening men behandlar den typ av verksamhet som de och andra liknande föreningar bedriver. Utredningen kom också till stånd genom bland annat FRI:s mångåriga påtryckningar rörande behovet av vårdinrättning för avhoppare.[60] Syftet med utredningen var att bedöma i vilken utsträckning människor som lämnar nya religiösa rörelser hamnar i psykiskt kristillstånd och om de då har ett behov av samhällsstöd. Utredningen skulle också undersöka barnens situation i rörelserna samt uppmärksamma frågor om förebyggande. Under utredningen gjordes ett flertal studiebesök hos olika krisinrättningar i olika länder i Europa för att se hur situationen ser ut där.[61] Utredningen kom fram till att samhället måste främja en dialog mellan de berörda parterna. Ofta råder det stora motsättningar inom området och detta skulle kunna komma att motverkas av en dialog konstateras det i utredningen men detta innebär inte att vad som helst kan tolereras, i synnerhet inte det som inskränker på individens integritet och religionsfrihet.[62] I utredningen påpekas det att det saknas empirisk forskning inom området och att behovet av detta är stort eftersom den allmänna debatten ofta bottnar i missuppfattningar och andra felaktigheter som en följd av bristfälliga kunskaper. Utredningen föreslår en satsning på sådan forskning.[63] För att kunna utreda vårdbehovet för avhoppare undersöktes den offentliga sektorn, landsting och socialtjänst, befintliga krismottagningar och andra organisationer, såsom FRI. Resultatet var att de flesta medlemmar i en ny religiös rörelse uppfattat sitt medlemskap som något positivt och berikande. Efter cirka två års medlemskap lämnar de flesta rörelsen på ett odramatiskt sätt. Cirka 100 avhoppare söker hjälp för problem som uppkommit då de gått ur rörelsen. I Utredningen påpekas det dock att kanske flera skulle söka hjälp om det fanns bättre hjälp att få - mörkertalen antas vara stora. Utredningen menar att specialhjälp med rehabilitering inte ska inrättas eftersom det är för få som behöver sådan hjälp. Ett citat ur utredningen redogör tydligt för resultatet av denna: Att inrätta en särskild behandlingsenhet för utträdare finner vi inte nödvändigt. Psykiska kriser har en orsaksbakgrund som är så mångfacetterad att man svårligen kan upprätta en enhet som endast fokuserar på den religiösa bakgrunden. Dessutom kan krisen som följer på ett utträde i lika stor utsträckning vara av social art (arbetslöshet, ekonomiska problem, familjejuridiska etc.). Att samhällets hjälp och stöd skulle begränsas till att gälla enbart den psykologiska krisreaktionen vore att betrakta problemet ur en alltför snäv synvinkel.[64] Ofta försöker forskare, medlemmar i olika religiösa rörelser, antisektrörelser etc. att förtala varandra och komma med felaktiga påståenden. Därför är det bättre att skapa ett nätverk mellan de olika aktörerna för att förhindra dessa missförstånd. Det är vanligt att avhoppare från rörelserna berättar att de under sitt medlemskap blivit varnade för skadliga och onda företeelser i samhället, till exempel Svenska kyrkan och FRI. Mot detta och annat ska det föreslagna KULT (Kunskapscentrum för Livsåskådnings- och Trosfrågor) verka.[65] KULT ska vara ett kunskapscentrum och arbeta för en dialog som ska minska polariseringen, öka kunskapen och förebygga kriser inom området, beslöt utredarna. Dessutom ska KULT medverka till forskning inom området och ska förses med medel för detta ändamål. Dialogen är viktig eftersom de nya religiösa rörelserna isoleras då övriga samhället motarbetar dem och de kan därmed få en destruktiv utveckling. KULT ska informera allmänheten genom olika föredrag och ansvara för att utbilda de som möter avhoppare i kris. [66] Utredningen menar att det i lagen inte finns tillräckligt med regleringar mot det som kallas ”otillbörlig påverkan” och som aktualiseras i detta sammanhang. Med detta menas att en person tvingas ta avstånd från sin tro mot sin vilja, så kallad avprogrammering eller att en person manipuleras av en religiös rörelse. Detta ska ses över.[67] Sammanfattningsvis kan man säga att utredningen endast ledde till att KULT bildades men att någon vård specifikt för avhoppare inte kan inrättas på grund av för få vårdbehövande avhoppare. Enligt FRI är behovet mycket större än vad som framgår av utredningen och vem har egentligen rätt? Med detta som en introduktion till debatten kring FRI, följer nu en analys av denna. 4.1.1 Kritik mot SOU 1998:113 Beslutet om att genomföra SOU 1998:113 ifrågasätts i nummer 2 av Religion & Frihet. De argument som används mot utredningen är bland annat dessa. Orsaken till att utredningen kom till stånd är ”flera års hatkampanjer från FRI:s sida mot religionerna som till slut fått riksdagsmännen att tro att religion är något psykiskt skadligt”.[68] Utredningen är amatörmässigt utförd, eftersom inga felkällor diskuteras. Det framgår till exempel inte hur intervjuerna genomförts eller om avhopparna blivit avprogrammerade, det vill säga en redogörelse för metoderna saknas. Flera av de tillfrågade experterna är kända motståndare till minoritetsreligioner. En av experterna är också motståndare till religionsfriheten. Avslutningsvis menar de att det naturligtvis finns de avhoppare som mår dåligt, men det handlar i de flesta fall om andliga problem och inte psykiska. I utredningen används avprogrammerade avhoppares hälsa som ett mått på alla avhoppares hälsa, vilket blir missvisande.[69] Utredningen ifrågasätts också i artikeln ”Vem kan mäta den fria viljan”, skriven av Christer Blomgren. Han menar att så länge det inte finns något sätt för psykiatrin att mäta den fria viljan, kan man heller inte hävda att personer inte är fria i sitt beslut vad gäller medlemskapet i en rörelse och att mind control därmed inte kan bevisas.[70 4.2 Åsikter om mind control Mind control är FRI:s term för vad som i debatten ibland kallas hjärntvätt, men jag kommer här att använda mig av FRI:s term, mind control. Författarnas teser i det material som jag använder mig av är ungefär densamma, de vänder sig mot FRI:s åsikter om mind control. Sedan följer olika argument för detta ställningstagande och det är dessa jag kommer att redogöra för i det följande. De termer som FRI använder sig av vid beskrivningen av de destruktiva sekterna, manipulation och mind control, kan lika gärna vara en beskrivning av dem själva, sägs det i nummer två av Religion & Frihet.[71] Mikael Rothstein menar att massmedia har en stor makt vad gäller opinionsbildning och då FRI ofta får komma till tals i media har de också fått stora sympatier. Ofta är det samma argument som framförs från FRI:s sida menar han. Barnen har rövats bort och tvingats in i något mot deras vilja och föräldrarna måste hjälpa sitt barn ur detta. Barn i detta sammanhang är i genomsnitt 25,5 år, påpekar Rothstein. Han betvivlar inte att föräldrarna är förtvivlade men detta är deras subjektiva åsikter. Deras barn anser inte att de behöver räddas ur rörelserna.[72] Ett citat ur Rothsteins bok Gud är blå belyser hans ställningstagande i detta sammanhang: ”Det som föräldrarna kallar hjärntvätt, kallar barnet fria val, och det föräldrarna kallar absurt och livshotande, är för barnen underbart och meningsfullt.”[73] Om det nu är så att människor blir utsatta för mind control enligt de kriterier som bland annat FRI använder sig av, är den stora frågan, menar Rothstein, om det sker på frivillig basis eller om det sker under tvång?[74] Det är alltid svårt att dra en gräns mellan tvång och frivillighet. Vår uppfostran skulle kunna vara en form av tvång, menar han. Rothstein stödjer sig på religionssociologen Eileen Barkers undersökning av Unification Church då han kritiserar mind control. Hon menar att få medlemmar värvas i de olika värvningssammanhangen. Många söker sig frivilligt till rörelsen.[75] Mind control är enligt Rothstein ett påhitt av antisektrörelserna för att kunna motivera sin kritik, rörelserna måste kriminaliseras.[76] När hjärntvätt skedde i krigshistorien var det under helt andra omständigheter än vad det är i dessa rörelser, menar psykologen Claes Wallenius. Det som kan verka som mind control är egentligen en fråga om grupprocesser och kan leda till begränsad frihet i vissa sammanhang medan den inre friheten kan bli större anser han.[77] Studier har visat att det inte förekommer någon hjärntvätt i nya religiösa rörelser, säger Liselotte Frisk i artikeln ”Hjärntvättad eller lyckligt frälst”. Medlemmarnas psykiska hälsa är inte sämre än andras och de känner att de får lämna rörelsen när de vill. Cirka 90 procent lämnar också rörelserna inom några år, enligt Frisk.[78] I tv-programmet Taxi uttrycktes det att många berättelser av och om före detta medlemmar liknar varandra väldigt mycket. Många av dem som uttalar sig är själva medlemmar i FRI medan forskare och andra experter nästan aldrig får komma till tals.[79] Psykologen Claes Wallenius menade i programmet att de förklaringar som finns till hur hjärntvätten går till, rörande samma klädstil, pressat tidsschema och annat, inte leder till hjärntvätt. Anledningen till att teorin överhuvudtaget uppkommit i dessa sammanhang menar han kan förklaras av att den tidigare medlemmen eller den anhöriga försöker avsäga sig allt ansvar då de säger att de själva inte bestämde över det som hände. Vidare menar han att det inte finns något bevis för att människor i dessa rörelser skulle må sämre än vad människor i allmänhet gör.[80] En som har uttalat sig mera allmänt om antikultrörelsen, är den tidigare nämnda religionssociologen Eileen Barker. Hon menar att det är farligt att generalisera och säga att alla rörelser är på ett visst vis. Varje rörelse är speciell. Barker anser att hjärntvättsteorin inte förklarar varför människor går med i rörelserna eller varför många av dem lämnar de senare. Hon anser att det är fel att benämna rörelserna som destruktiva eftersom det i sig inte säger något om själva rörelsen utan bara om hur personen som använder termen uppfattar rörelsen. Antikultrörelsen utgör ett samhällsproblem då de generaliserar och menar att alla rörelser är likadana. Påföljden blir att föräldrar blir rädda och detta kan leda till att de tar till felaktiga metoder, såsom avprogrammering.[81] 4.3 Åsikter om avprogrammering Som nämndes inledningsvis tycker inte FRI själva om termen avprogrammering eftersom den kommit att förknippas med kidnappning men den kommer ändå att användas här eftersom det är den som används i debatten. FRI har heller inte någon term som kan ersätta begreppet på ett bra sätt. Många röster har höjts kring FRI:s avprogrammering och här följer en analys av några av dem. I nummer 4 av tidsskriften Religion & Frihet sägs det i artikeln ”Varning för FRI!”, att avprogrammering innefattar både fysiskt och psykiskt våld eftersom man ska få personen att ändra inställning genom påverkan mot personens vilja. Personen utsätts för andlig och mental kränkning under en avprogrammering. Detta är något som strider mot det demokratiska samhälle vi lever i eftersom alla får tycka vad de vill i en demokrati och alla är också själva ansvarig för sitt agerande. Ett flertal familjer har splittrats till följd av avprogrammering. Som exempel på våld nämns det att FRI:s dåvarande ordförande angrep en avhoppare med yxa. Denna ordförande blev dock inte avsatt efter detta och det tyder på att FRI accepterar våld menar de.[82] Med artikeln ”Så agerar FRI- den barmhärtige samariten”, vill Aktionsgruppen mot förtryck av minoritetsreligioner upplysa allmänheten om hur FRI egentligen arbetar, eftersom få vet detta menar de. När oroliga föräldrar söker hjälp hos FRI får de läsa fiktivt material om den berörda rörelsen. Vidare sägs det att FRI skrämmer föräldrarna genom att berätta om mind control, vilken deras barn blivit utsatt för. Föräldrarna erbjuds sedan hjälp med avprogrammering av deras barn och samtidigt nämns det att det kan vara svårt att få deras barn att ta emot hjälpen. Den oroliga föräldern är beredd att göra allt för att hjälpa sitt barn och tar därför på sig allt ansvar för eventuella lagbrott som kan komma att begås. Sedan luras barnet till ett möte med en avprogrammerare som lugnt och sansat försöker omvända denna. Om inte detta lyckas är nästa steg tvång.[83] Haag och Olsson menar också i artikeln ”Hjärntvättad eller lyckligt frälst?” att tvång har ägt rum i och med FRI:s avprogrammeringar och flera av dessa fall är polisanmälda.[84] Mikael Rothstein anser att själva begreppet avprogrammering tyder på en uppfattning att människan är en maskin som kan programmeras och avprogrammeras. Människan skulle då stå helt passiv och låta sig påverkas hursomhelst.[85] Vidare ifrågasätter Rothstein det faktum att ingen av FRI:s medlemmar som arbetar med avprogrammering har någon yrkesmässig utbildning inom området.[86] FRI har, som tidigare nämnts, motsvarigheter runtom i värld och så även i USA. Även om FRI inte rent praktiskt är delaktig i de aktiviteter som äger rum i USA så är de det rent ideologiskt, menar Rothstein, och detta är tillräckligt för att ifrågasätta FRI. Han beskriver sedan hur en avprogrammering går till och att denna ofta innebär kidnappning. Man får inte bortse från att de flesta föräldrar accepterar barnens engagemang i en rörelse, det är förhållandevis få som låter avprogrammera sina barn, påpekar han.[87] Valerie de Marinis deltog i programmet Taxi och hon menade att det finns problem med avprogrammering. Hon sade att det är en form av omvänd mind control. De som lämnar en grupp av fri vilja anser i de flesta fall att de inte blivit utsatt för mind control, medan de som genomgått en avprogrammering ger en helt annan beskrivning av sitt medlemskap. Hon menade att man måste studera effekterna av ”hur en person lämnar en grupp”.[88] Mårten Werner avled 1993 och var hovpredikant och riksdagsledamot. Han berättade i artikeln ”Svenska Kyrkan på farliga vägar” i Sydsvenska Dagbladet 1992 (enligt Religion & Frihet nr.1) om sin syn på FRI. Werner menar att FRI inte tvekar att kidnappa någon eller att bruka våld. Han är därför mycket kritisk till Svenska kyrkans samarbete med FRI. De metoder som FRI använder sig av tycker Werner saknar den andliga och religiösa aspekten. Hur kan FRI berättiga sina försök att omvända någon som av en anhörig anses ha en opassande tro undrar han? Avprogrammering innefattar tvång eftersom det handlar om att en person ska överge sin religiösa tro mot sin vilja och detta strider mot vårt samhälles religionsfrihet och demokratiska grundtankar, menar Werner.[89] Anders Küng och Lena Sommer-Küng anser att alla vuxna människor själv ska få välja vilken religiös tro de vill ha, även om de väljer något annat än sina föräldrar. Författarna förundras över hur kristna ledare kan förespråka avprogrammering eftersom detta strider mot religionsfriheten. De anser att FRI:s trovärdighet går förlorad då de menar att ingen frivilligt går med i en ny religiös rörelse - rörelserna övertalar individen att gå med. Författarna menar att det inte finns en möjlighet att en vuxen människa skulle gå med i något som de inte känner den minsta lockelse av. Alla vuxna människor har ett ansvar för sitt agerande och måste därmed låta sig bli övertalad. Varför skulle det då vara så att vissa går med och andra inte, och varför lämnar vissa rörelserna på egen hand?, undrar författarna. De menar att ordet avprogrammering inte borde förskönas utan helt enkelt kallas för kidnappning, då skulle nog flera förstå vad det handlar om. Författarna citerar ett stycke ur Svante Nycanders bok om avprogrammering: Man hotas med misshandel och inlåsning på mentalsjukhus om man inte ger upp sin tro och återvänder till föräldrarna. Motståndskraften bryts sakta ned genom att man hindras att sova, dygn efter dygn, samtidigt som man tvingas lyssna på hur ens religion förhånas. I några fall har deprogrammeringen pågått en hel månad innan offret släpps. Det finns också mildare varianter i form av tillrättaförande samtal med en av föräldrarna anlitad deprogrammerare.[90] Avslutningsvis skriver författarna att FRI:s antipropaganda är en bra grund för etablering av nya rörelser, kritik har alltid skapat en bra grogrund. ”Är det verkligen detta som FRI vill uppnå?”[91], avslutar de. 4.4 Självupplevda berättelser om avprogrammering Eftersom flera artiklar refererar till berättelser om personer som upplevt avprogrammeringen som kränkande och förnedrande och som därmed misslyckats, följer en kort redogörelse för två av dessa berättelser. Båda dessa berättelser finns dokumenterade i protokoll hos polis och domstol. Berättelserna återges med den stil som de har i artikeln. 4.4.1 En 14-årig pojke placeras på en barnpsykiatrisk klinik Denna berättelse är om en 14-årig pojke som blev utsatt för flera avprogrammeringsförsök. Pojken bodde tillsammans med sin pappa och sina systrar i en ”sekt” och blev en dag hämtad därifrån av polisen och placerad i ett ungdomshem efter att mamman kontaktat Socialförvaltningen. Mamman hade själv tidigare varit med i ”sekten”, men gått ur. Pojken fick inte ha någon kontakt med världen utanför som inte kontrollerades av personalen. Efter några dagar kom en av FRI:s avprogrammerare dit och hon försökte omvända pojken genom att under flera timmar utsätta honom för förolämpningar om religionen och han fick bland annat se en film med människor som begick självmord som då även påståddes kunna hända i denna rörelse. Då detta inte lyckades flyttades han till en barnpsykiatrisk klinik på en låst avdelning och fick först inte träffa sina föräldrar. Överläkaren skrev att pojken vid intagningen inte visade några ”psykiatriska symtom”. Där fortsatte en annan av FRI:s avprogrammerare att smutskasta religionen. Detta pågick under cirka tre månader men utan resultat och då föreslog avprogrammeraren hårdare metoder. Men han flyttades istället till ett familjehem. Fallet togs senare upp av en advokat som ifrågasatte agerandet hos Socialstyrelsen men fick inget gehör. Han som besvarade brevet är själv medlem i FRI och en känd motståndare till Livets Ord. Denna berättelse menar man i artikeln i Religion & Frihet är ett exempel på ett taktiskt upplägg där psykiatrin tar hand om kidnappningen och sedan kan avprogrammeraren börja sitt agerande. Detta samarbete är inte ovanligt menar de.[92] 4.4.2 En kvinna blir utsatt för tre kidnappningar Den andra berättelsen har omskrivits flera gånger i tidningar och även varit med i tv. Den handlar om en kvinna som blivit kidnappad av FRI tre gånger. Första gången blev hon indragen i en bil utanför sitt arbete och togs sedan till ett hus där hon blev utfrågad och hotad att bli placerad på ett mentalsjukhus. Vid detta tillfälle deltog två präster och en polis. Vid ett annat tillfälle blev hon inlurad av en person i en bil som påstod att hennes mamma var sjuk men hon skulle egentligen transporteras till en av FRI:s avprogrammerare. Denna gång flydde hon innan de kom fram. Den tredje kidnappningen skedde också utanför hennes arbetsplats och hon blev kidnappad av en påstådd möhippa. Hon hölls inlåst i ett hus i tolv dagar utan någon kontakt med omvärlden och avprogrammerare från bland annat FRI försökte med olika medel få henne att lämna rörelsen. Även mamman var delaktig i detta. Efter några dagar anmälde kvinnans vänner henne som försvunnen till polisen och efter ett tag meddelade polisen vännerna att kvinnans mamma sagt att allt var bra med dottern och polisen var informerad om detta. Sedan fick vännerna reda på att det hus som kvinnan satt inlåst i ägdes av en polis. Efter tolv dagar flydde kvinnan ut ur ett fönster och larmade polisen. Kvinnan gjorde en polisanmälan för alla tre kidnappningar, även hennes föräldrar anmäldes. Föräldrarna och en av FRI:s avprogrammerare dömdes till villkorlig dom för olaga frihetsberövande. Kvinnan anmälde även en psykiater som varit delaktig och som skrivit ut ett falskt sjukintyg så att de på hennes arbetsplats inte skulle undra var hon var, men åklagaren tog inte upp detta. Då anmälde kvinnan psykiatern till HSAN (Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd). Nämnden menar att psykiatern är misstänkt för medhjälp till olaga frihetsberövande. I artikeln i Religion & Frihet tilläggs det att den åklagare som inte tog upp fallet med psykiatern är själv svägerska med psykiatern och släkt med en av FRI:s avprogrammerare som deltog vid kidnappningarna.[93]
5. Slutsats Syftet med denna uppsats var att få en bild av den kritik som förs och har förts i debatten mot FRI och dess verksamhet. Den frågeställning som uppsatsen utgick från var: Vilka åsikter/argument har kommit fram i debatten mot FRI och dess verksamhet? Jag har efter avslutad analys uppfyllt mitt syfte och fått svar på min frågeställning. Nedan följer en redogörelse för uppsatsens resultat, i vilken allas åsikter och argument slås ihop och författare inte kommer att återupprepas. De artiklar, böcker och övrigt material som har använts i analysen har alla en liknande tes, de är emot FRI och dess verksamhet. Många författare menar att FRI i sin verksamhet bryter mot demokrati, religionsfrihet och yttrandefrihet. Detta är också ett vanligaste förekommande argumenten i artiklarna. Flera författare anser att det är fel av FRI att tvinga en människa att ge upp sin tro mot deras egen vilja, vilket de anser att FRI gör under en avprogrammering. Det är någon annan som bestämmer att den tro personen har inte är bra för denna, och i detta fall är det föräldrar eller nära anhöriga som gör det. Medlemmen anser inte att han/hon behöver räddas. En avprogrammering innebär både fysiskt och psykiskt våld eftersom en person ska tvingas ge upp sin tro mot sin vilja. FRI tvekar inte inför att kidnappa någon, menar en författare. En annan författare reagerar mot att ingen av dem som hos FRI arbetar med avprogrammering har någon utbildning inom området. FRI ser endast till den psykiska ohälsan och tar inte hänsyn till den andliga och religiösa aspekten i sitt arbete, menar en annan författare. Det finns inga bevis för att människor i rörelserna skulle må sämre än människor i allmänhet, fastställer en författare. En annan menar att avprogrammering är en omvänd form av mind control eftersom de personer som blivit avprogrammerade ger en helt annan beskrivning av sitt medlemskap efteråt. Vissa anser att FRI:s åsikter om mind control endast uppkommit som en följd av att de personer som varit med i en rörelse och deras anhöriga, vill frånta sig allt ansvar för medlemskapet. Det är lättare att säga att man blivit manipulerad än att själv stå till svars. Ett annat argument till varför åsikten om mind control inte stämmer, är att det inte finns någon människa som skulle gå med i något som de inte känner sig lockad av. Många lämnar också rörelsen inom ett par år av egen kraft. Mind control är ett sätt för FRI att berättiga sin kritik mot rörelserna eftersom de då kriminaliseras, menar en författare. Argumenten mot FRI i debatten kan för överskådlighetens skull sammanfattas kort i några punkter: · FRI:s åsikter om mind control är ett sätt för dem att berättiga sin kritik mot rörelserna och för medlemmarna / de anhöriga att avsäga sig sitt ansvar · Mind control förekommer inte eftersom de flesta medlemmar lämnar rörelserna odramatiskt på egen hand efter ett par år · Ingen människa skulle gå med i något som de inte kände sig lockad av · FRI ser inte till hälsan i sin helhet utan endast till den psykiska · Det finns inga bevis för att medlemmar i rörelserna skulle må sämre än människor i allmänhet · FRI tvingar en person att ge upp sin tro mot personen vilja · Tvånget sker genom kidnappning, fysiskt och psykisk våld · FRI:s agerande strider mot demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet
6. Sammanfattning FRI (Föreningen Rädda Individen) är en förening som motarbetar vad de kallar destruktiva rörelser. Många har ifrågasatt föreningen och dess verksamhet. Syftet med denna uppsats var att få en bild av den kritik som förs och har förts i debatten mot FRI och dess verksamhet. Den frågeställning som uppsatsen utgick från var: Vilka åsikter/argument har kommit fram i debatten mot FRI och dess verksamhet? De centrala begreppen i detta sammanhang var mind control och avprogrammering. Uppsatsen avgränsades till att endast behandla mind control och avprogrammering samt de åsikter om detta som är kritiska eller ifrågasättande. För att kunna få svar på frågeställningen utfördes en debattanalys i form av en argumentationsanalys av materialet. Materialet utgjordes främst av diverse tidsskriftsartiklar och artiklar från dagstidningar. Uppsatsen resulterade i många olika åsikter och argument. Några av dessa var att många i debatten mot FRI har ifrågasatt FRI:s verksamhet med utgångspunkt i demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet. Vidare menade vissa att FRI använder sig av fysiskt och psyksikt våld då de ska få en person att ge upp sin tro mot dennas vilja och detta kan ske genom kidnappning. FRI:s åsikter om mind control ifrågasattes eftersom vissa menade att de flesta lämnar rörelserna efter några år på egen hand. Det finns heller inga bevis för att personer i rörelserna skulle må sämre än människor i allmänhet.
7. Avslutande diskussion En debatt brukar uppstå kring ett ämne om vilket det råder skilda åsikter. Debatten mot FRI är ett tydligt exempel på detta. Det FRI anklagar de destruktiva rörelserna för, blir de själva i debatten anklagade för. FRI lägger fram sina bevis för sitt ställningstagande, liksom det i debatten framkommer olika bevis. Ingen kan utifrån detta ta ställning och säga att den ena eller andra parten har rätt. Det enda man kan göra är att betänka de fakta som framkommer från båda håll. FRI tenderar ibland att generalisera och då de säger att samma mönster återfinns i alla destruktiva rörelser (se kapitel 3.2.1) Även i debatten mot FRI förekommer det ibland generaliseringar från vissa håll vad gäller till exempel kidnappning. Vissa författare får det att framstå som om det är en regel och inte ett undantag, vilket fallet inte är om man ska se till antalet polisanmälningar. Att kidnappning överhuvudtaget har förekommit ( se kapitel 4.4.1 och 4.4.2), kan man dock anse vara berättigat att ställa sig kritisk till. Likaså har FRI å sin sida rätt att ställa sig kritisk till det faktum att det finns de som mår dåligt till följd av sitt medlemskap i dessa rörelser. Men båda sidor bör vara försiktiga med sina respektive generaliseringar. Det som debatten verkar ha sin grund i och det som tycks ha skapat mest diskussioner är att de som egentligen sitter inne med sanningen om medlemskapet i rörelserna och / eller FRI:s avprogrammering, det vill säga avhopparna, har vitt skilda åsikter om medlemskapet och avprogrammeringen. De avhoppare som FRI kommit i kontakt med ger en bild av sitt medlemskap som något påtvingat och hemskt, och det är också utifrån dessa personers berättelser FRI fått sin information från. De har med hjälp av FRI blivit fria, menar de. Andra avhoppare beskriver sitt medlemskap som något frivilligt och självvalt medan de beskriver FRI:s avprogrammering som ett fysiskt och psykiskt övergrepp. Den forskning och dialog inom området som nämns i SOU 1998:113, skulle vara ett bra sätt att få de olika aktörerna i debatten att närma sig varandra. Jag tror, vilket också debatten tyder på, att mycket handlar om missuppfattningar, generaliseringar och överdrifter från båda håll. Forskning och dialog skulle kunna vara ett sätt att motverka detta. Jag kan inte utifrån mitt underlag bevisa vem som har rätt, vilket inte heller är min ansats. Utan jag kan endast konstatera att det som finns är oförenliga åsikter och intolerans gentemot varandra. Jag skulle vilja avsluta uppsatsen med att citera den första artikeln i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, vilken jag tycker aktualiseras i detta sammanhang: ”Alla
människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är
utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i
en anda av broderskap.”[94]
Referenslista Tryckta referenser ”Avprogrammering på psyket”, 1998, i Religion & Frihet 1998 nr 4, Stockholm: Religion & Frihet Björnsson, Gunnar et al, 1994, Argumentationsanalys, Falun: Natur och Kultur Blomgren, Christer, 1996, ”Vem kan mäta den fria viljan?”, i Helsingborgs Dagblad 1996-04-09 Fakta om FRI och sekter- Korta svar på de vanligaste frågorna, 2002, Häfte utgivet av FRI FRI- en presentation, 2002, Informationsblad utgivet av FRI ” ’FRI-psykiater’ åtalas för kidnappning”, 1995, i Religion & Frihet 1995 nr 1, Stockholm: Religion & Frihet Frisk, Liselotte, 2000, Nyreligiositet i Sverige, Falun: Nya Doxa Haag, Anders & Berglin, Jan, 1996, ”De flesta tar ingen skada av sekterna”, i Svenska Dagbladet 1996-06-14 Haag, Anders & Olsson, Kerstin, 1996, ”Hjärntvättad - eller lyckligt frälst?”, i Svenska Dagbladet 1996-06-12 Haglund, Karin, 2000, Att lämna en destruktiv sekt och bli en hel människa igen ( Utgivet av FRI) Kort beskrivning av FRI och dess aktiviteter, 2002, Informationsblad utgivet av FRI Küng, Andres & Sommer-Küng, Lena, 1987, ”RESPEKTERA Låt vuxna välja vilket parti eller samfund de vill tillhöra”, i Göteborgs Tidning 1987-10-07 Manipulering pågår, 1995, Borås: Verbum Förlag ”Riksdagen duperad av antireligiös propaganda”, 1996, i Religion & Frihet 1996 nr 2, Stockholm: Religion & Frihet Rothstein, Mikael, 1997, Gud är blå, Falun: Nya Doxa ”Svenska kyrkan på farliga vägar”, 1995, i Religion och Frihet 1995 nr 1, Stockholm: Religion & Frihet ”Så agerar FRI- den barmhärtige samariten”, 1996, i Religion & Frihet 1996 nr 2, Stockholm: Religion & Frihet Taxi, 1996, i SVT 1 1996-05-30 (enligt en papperskopia av programmet som jag fått av Christer Fogde 2002-11-30 och som finns i mina ägor) Vad är avprogrammering?, 2002, Informationsblad utgivet av FRI ”Varning för FRI!”, 1998, i Religion & Frihet 1998 nr 4, http://www.religionochfrihet.org/ramnr4.htm (artikeln finns endast på hemsidan) Winka, Marianne, 1994, ”Sekten tar kontrollen”, i Västerbotten Kuriren 1994-10-27
Övriga referenser Artikelsök, 2002-11-12, http://www.btj.se/btjcgi/asok/asoklogin.cgi Bransell, Sara & Larsson, Liv, 2002-11-27, http://www.hig.se/u- inst/religion/AB/1999/redovismom4/problembaseradeuppgifter/sara.liv.htm Dahlberg, Anders, 2002, ”I GOD TRO ’En studie av processen in i, under- och ut ur ett sektmedlemskap’ ”, 2002-11-19, http://www.esh.sssd.se/bibliotek/skondal/u2002/C-upps~A_Dahlberg.pdf FECRIS hemsida, 2002-11-19, http://www.fecris.org/ FRI:s hemsida, 2002-11-12, http://home.swipnet.se/FRI/ Google, 2002-11-12, http://www.google.com Mediearkivet, 2002-11-12, http://www.mediearkivet.se/ Nationalencyklopedins
hemsida, 2002-12-10, Regeringskansliets hemsida om mänskliga rättigheter, 2002-12-13, http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/page/?module_instance=7 http://www.social.regeringen.se/propositionermm/sou/pdf/sou98_113.pdf
|
