I över hundra år har psykiatrin attackerat andligheten och kyrkan. De har etiketterat religiösa människor som schizofrena, sökare som psykotiska och andligt inriktade människor som neurotiker.

Tusentals och åter tusentals människor som sökt en högre, andlig, möjligen annorlunda verklighet har spärrats in, diagnostiserats, lobotomerats, el-chockats och drogats ner.

Barn som säger sig komma ihåg tidigare existenser har utan vidare låsts in på mentalsjukhus, personer som kan vara utanför sin kropp har drogats ner, människor med övernaturliga förmågor har elektrochockats, religiösa som ansatts av tvivel eller samvetskval har lobotomerats.

Attacken mot andligheten har varit, och är, total - men har oftast försiggått i det fördolda, bakom låsta dörrar – alltid inom ramen för "vetenskaplighet" och medicinska diagnoser. Förklaringen ligger delvis i att psykiatrin under hundra år förnekat den mänskliga själens existens - trots att ordet psykiatri betyder just botandet av själen.

Därför kanske det inte är så underligt att en undersökning i USA visat att över 90% av alla psykiatriker är ateister – samtidigt som det omvända förhållandet råder hos allmänheten.

I Sverige har vi en slags "undergroundreligion" - enligt en stor undersökning från teologiska institutionen i Uppsala 1988 funderade 84% på livsfrågor och 71% trodde på en andlig verklighet - bara 12% betecknade sig som materialister. Journalisten och författarinnan Marianne Fredriksson skrev att detta egentligen borde vara årets nyhet.

Idag har psykiatrin satt upp olika frontorganisationer för att i det fördolda motarbeta nyandligheten – Svenska kyrkan har ju redan sänkts. En av dessa frontorganisationer är föreningen FRI – och i bakgrunden skymtar biologiska psykiatriker som "konsulter" med "lyckopiller" och elchockssladden i handen.

Psykologiprofessor Wilhelm Wundt från universitetet i Leipzig fastslog 1870 efter några klumpigt genomförda experiment att "människan inte har någon själ". Wundt reducerade därmed själen till ett psykologisk fenomen och förvandlade livet, den mänskliga naturen och sinnet till bara en slumpmässighet i det fysiska universumet: "Det verkar sannerligen vara ett lönlöst slöseri med energi att ständigt föra sådana meningslösa diskussioner om psykets beskaffenhet…", skrev han.

Wundts studenter skröt allt sedan det första psykologiska laboratoriet startades 1879 med att denna nya psykologi blivit en "vetenskap utan själ". Materialismen var visserligen en hyllad filosofi under 1700 och 1800-talen men den fick ett stabilt fotfäste och kunde spridas jorden runt först sedan Wundts materialistiska "lärjungar" började förverkliga den på samhällets alla områden. Leipzigs universitet, varifrån detta utgick, förblev ett blomstrande och ledande utbildningscenter i västvärlden fram till 1914, då kriget bröt ut.

Sigmund Freud

Psykiatrins förföljelser av religiösa människor intensifierades efter att Sigmund Freud diagnostiserade dem som obotliga neurotiker.

Själv missbrukade Freud kokain under tio år, från 1870 till 1880, samtidigt som han utvecklade psykoanalysen och var faktiskt den person som introducerade kokainet i västvärlden. Freud hade ett allvarligt beroende och var som följd av det djupt deprimerad. Hans fixering på det sexuella kan ha sin förklaring i kokainmissbruket.

Freud uppfattade kyrkorna som "fienden" och religiositet som en "universell tvångsneuros." Han föreställde sig också att psykiatrin i framtiden skulle göra slut på religionerna: "Den vetenskapliga själen utvecklar en särskild attityd gentemot världsliga frågor; inför religionsfrågor stannar den till en stund, tvekar och träder till sist också över den tröskeln. Denna process kan inte stoppas; ju mer våra kunskapsskatter blir tillgängliga för människor, desto fler kommer att lämna sin religiösa tro, först bara från det som är ålderdomligt och motbjudande, men sedan också från deras grundläggande antaganden."

Freud skrev rakt på sak att "fritt sexuellt umgänge mellan unga män och respektabla flickor" var absolut nödvändigt om inte samhället skulle vara "dömt att bli offer för obotliga neuroser som reducerar livsglädjen till ett minimum, förstör den äktenskapliga relationen och orsakar en ärftlig skada för hela den kommande generationen."

Enligt Al Paredes, professor i psykiatri vid UCLA, är den psykiatriska normbildningen "mycket påverkad av det freudianska inflytandet när det gäller sex i synnerhet och när det gäller moral i allmänhet." Han tillade: "Om man påstår att psykiatri främjar en särskild slags moral som är avvikande … ja, då skulle jag instämma."

Psykiatrin tog dock tacksamt upp drogmissbrukaren Freuds idéer och kallade Jesus en "sinnessjuk, hallucinerande mesopotamier". Psykiatrikerna har alltid diagnostiserat sina inbillade eller verkliga fiender och kritiker som psykiskt sjuka. Uppenbarligen har de uppfattat religionen som en formidabel motståndare.

Religionen skulle oskadliggöras

På 30- och 40-talen började psykiatrikerna göra upp konkreta strategier för hur kyrkorna och faktiskt hela samhället skulle underställas psykiatrin. Vid ett tal kallat "strategisk planering för psykisk hälsa" för National Council for Mental Hygiene i Storbritannien den 18 juni 1940 sa psykiater J R Rees: "Folklivet, politik och affärsverksamheten borde alla stå under vårt inflytande". Det skulle dock ske "i all tysthet" i form av en "femte-kolonns-verksamhet". Ordet mental hygien låg dem i fatet, "vi kan dock utan fara använda ordet mental hälsa..." Vissa instanser skulle man särskilt lägga under sig. Religionen tillhörde en av dem. "Vi har gjort framgångsrika attacker på ett flertal yrkesgrupper. De två lättaste av dem är naturligtvis läraryrket och kyrkan, de två svåraste är juridiken och läkarvetenskapen."

Samtidigt utsattes moralen för ett frontalangrepp. Vid ett tal 1945 sa Rees kollega Chrisholm: "Att begreppen rätt och fel, som har varit grunden för utbildningen av barn, omtolkas och slutligen omintetgörs samt att tro ersätts med intelligent och rationellt tänkande … är den framtida målsättningen hos praktiskt taget all effektiv psykoterapi... Vi har svalt alla slags fördärvliga fakta som har proppats i oss av våra föräldrar, våra söndagsskollärare och våra grundskolelärare, våra politiker, våra präster, våra tidningar och andra med intresse av att kontrollera oss."

1974 skrev den kände svenske psykiatern Clarence Blomquist en artikel med titeln "Psykiaterns ansvar" i statsägda läkemedelsföretaget Kabi:s tidning "Ronden". Hans formuleringar väckte stor uppmärksamhet i media: "Hälsokostare, nykterister och frireligiösa behöver omvändas till mer normala vanor." Detta under rubriken "psykiatrins moraliska ansvar". Egentligen raljerade Blomquist med sina excentriska kolleger som han ansåg gick för långt, men "avprogrammeringsidéerna" inom psykiatrin var uppenbarligen väl etablerade.

Sektsjuka

I början av 70-talet "upptäckte" psykiater XX från USA en ny psykisk sjukdom, den drabbade enbart ungdomar som gått med i någon av de nya religionerna. Den kallades "sektsjuka" och karakteriserades av att ungdomarna tog avstånd från samhällets moraliska upplösning. Efter ett decennium ändrades diagnosen till "hjärntvätt". Ytterligare tio år senare bytte diagnosen namn till "mind control".

I förbigående nämnde XX att enbart psykiatriker kunde upptäcka denna subtila sjukdom. Religiösa människor tillhörde alltså deras yrkesområde.

1978 deltog han vid en konferens i Tyskland om "problemet med minoritetsreligioner" – endast 35 år efter att tyska nazister utrotat de flesta minoritetsreligionerna och dess präster med församlingsmedlemmar hade skickats till koncentrationsläger. Mycket riktigt fanns ett flertal nazistiska psykiatrer på plats vid konferensen. En av dem, Hildegard Hetzer, hade haft som uppgift att skicka "icke renrasiga" barn till koncentrationsläger. En annan var Franz Knapp aktiv inom NSDAP som deltog i utrotningen av judar.

Björn Sahlin skriver i boken Religionsfrihet - för vem? att "XX har i en "vetenskaplig" rapport förklarat flera miljoner amerikanska anhängare till ungdomsreligioner som sinnessjuka." Föreningen FRI har refererat till psykiatern XX som toppexpert inom avprogrammeringsrörelsen.

St. Lukasstiftelsen

Rollen som förbindelselänk mellan kyrka och psykiatri i Sverige har den riksomfattande St. Lukasstiftelsen spelat. Inom stiftelsen har präster, biskopar, psykiatriker och psykoterapeuter haft ett gemensamt forum där syftet varit att förena religiös själavård med psykiatrins diagnoser och psykologins samtalsterapi. Huvudsakliga arbetsuppgifter är att utbilda präster och själavårdare i psykologi och psykiatri och att erbjuda psykoterapi till allmänheten "på kristen grund". 1993 arbetade totalt 125 psykoterapeuter på St. Lukasstiftelsens 33 mottagningar runt om i landet.

Verksamheten har lett till en psykologisering av själavården och en söndervittring av Svenska kyrkans förkunnelse som gjort att Jung och Freud idag uppfattas av vissa som lika stora andliga auktoriteter som Jesus. En av de värsta kollaboratörerna har ärkebiskop YY varit som satt med i St. Lukasstiftelsens huvudstyrelse mellan 1978-92. Under hans tid marginaliserades Svenska Kyrkan och förlorade sin andliga lyskraft. Intressant är också att flera som varit verksamma inom St. Lukasstiftelsen senare blivit "sektmotståndare". Det gäller bl.a. psykiatern ZZ, ärkebiskop YY och riksdagsledamoten FF.

Man får förutsätta att de vill arbeta för en mentalhygieniskt sund religiositet. Problemet är bara att verklig andlighet alltid innebär en slags revolt mot materiens slaveri. Psykiatri lär oss att vårt psyke är underställt materiens strukturer. Därför är de två oförenliga.