"Den elektriska pojken" kallades en 11-årig pojke som var i besittning av otroliga övernaturliga förmågor. Han bodde i en liten by i Hälsingland på en gård som fick namnet "Spökgården" av de kringboende. Det intressanta med hans egenskaper är att de är så ytterst väldokumenterade trots att de inträffade runt 1920. Ingen hyser något tvivel om att de faktiskt inträffade.

Det hela började med att pojken satte sig på en tvättbunke som plötsligt flyttade sig uppför ett motlut. När hans mormor flyttade tillbaka bunken for den iväg igen. Det skulle visa sig att allt han var i kontakt med kunde röra sig emot naturlagarna.

Vid ett tillfälle var folkskolläraren hemma hos honom och tog upp honom i sitt knä för att lära honom multiplikationstabellen. Stolen lyfte sig två decimeter upp i luften och de två svävade omkring ett slag.

Bostadshuset brukade bullra och det hördes ständigt knackningar som ingen kunde förklara. En gång var prästen hemma hos "den elektriska pojken" som sov i sin säng. Plötsligt lyftes han upp ur sängen och flög över till andra sidan rummet. Fenomenen fortsatte med stolar som for över golvet och elektriska lampor som tändes. De starkaste männen kastades åt sidan och en tung järnspis flög genom rummet. Telefonen ringde bara han tänkte på den. Han tycktes ha kontroll över elektriska apparater med bara sin tankekraft.

Pojken som hette Zander Nord undersöktes av prästen, provinsialläkaren och landsfiskalen. Dr Sydney Alrutz från Uppsala, expert på "psykisk forskning" inkallades och förde noggranna anteckningar över sina observationer. Så småningom började tidningarna skriva om Zander och fadern förstod att han kunde tjäna pengar på sin ovanlige son. Han gjorde sin "elektriska pojke" till ett utställningsobjekt som människor fick betala för att få se. Under dessa föreställningar lyfte han tunga kassaskåp i luften och for runt över golvet sittande i en stol. Faderns initiativ blev dock en katastrof för familjen och för Zander själv. Eftersom han bara var 11 år ingrep barnavårdsnämnden och skickade honom till Serafimerlasarettet för tre veckors vård. Där fick han troligen elchocker och placerades sedan i ett fosterhem. De märkliga fenomenen upphörde och Zander blev "normal". Grannar berättade att han sedan fick ett ojämnt humör och darrningar i kroppen. Senare tog han tillfälliga jobb och gick till sjöss under 9 år. 1948 dog han i Polen, troligen p.g.a. självmord.

Läs vidare i "Den elektriska pojken" av Eric Jers.