Världsledande religionsexpert Bryan Ronald Wilson är en av världens ledande experter på minoritetsreligioner och refereras bl.a. till i Nationalencyklopedin. Han har skrivit en avhandling om "avhoppare" och de ibland dramatiska skriverierna som följt i dess spår. Han menar att avhoppare har funnits i alla tider inom de judiska, kristna och muslimska religionerna. Många större och mindre schismer har förekommit som resulterat i flera nya trosrörelser. Ibland är det en grupp som har brutit sig ut, ibland endast en eller några enstaka personer. Under 1900-talets början med sin religiösa pluralism, då många nya liknande kristna trosrörelser startat, har avhoppare inte väckt så stor uppmärksamhet. Uppmärksamhet i media Sedan 1960 då flera nya minoritetsrörelser med distinkt olika religiösa läror och krav på stark hängivelse startades, har emellertid avhoppare uppmärksammats på ett helt annat sätt. Både av rörelsen ifråga och av samhället i stort - i synnerhet om medlemmen försökt förlöjliga eller fördöma sin tidigare tro och sina tidigare vänner. Bryan Ronald Wilson skriver: "Under de senare årtiondena, med så många nya religiösa samfund som kräver en stark lojalitet från sina medlemmar, har avhoppare blivit föremål för en avsevärd uppmärksamhet från massmedia. Berättelser från avhoppare, i vilken de oftast presenteras som offer, ses som en bra nyhetsstory för media, i synnerhet om de kan ’avslöja’ sidor av, och kanske hemligheter hos rörelsen som de tidigare tillhörde. Som en följd av detta får avhoppare kanske alltför mycket uppmärksamhet av media, i synnerhet när de kunnat presentera sin tidigare lojalitet i termer av egen sårbarhet och en påstådd manipulation, villfarelse eller tvång från ledare och medlemmar hos rörelsen till vilken de rekryterats. Eftersom dessa berättelser oftast är den enda information om minoritetsreligioner som normalt sett är tillgänglig för allmänheten och helt säkert den mest vittspridda, blir avhopparen en centralfigur vid åsiktsbildningen (eller bildandet av vanföreställningar) hos allmänheten gällande dessa rörelser." Avhoppare är knappast några sanningsvittnen Bryan Ronald Wilson varnar för att lita på avhopparnas berättelser då "avhopparen i allmänhet är i behov av självrättfärdigande ... och söker att rekonstruera sitt eget förflutna för att ursäkta sitt tidigare medlemskap och för att skylla på de som tidigare var hans närmaste vänner." Han förklarar hur avhopparen övar i att återge en hemsk historia för att förklara hur han genom "manipulation, bedrägeri, övertalning, etc." lurades till att gå med i den rörelse som han nu fördömer. De har också försökt att få ekonomisk vinning på sina uppdiktade historier genom att sälja dem till pressen. Avhopparna trycker ofta på sin tidigare "sårbarhet" som gjorde dem mottagliga för övertygelser; att de var deprimerade, ensamma eller inte hade något socialt eller finansiellt stöd. Deras tidigare vänner utpekas plötsligt som "falska" och "bedrägliga". De försöker framstå som totalt oansvariga för sina handlingar när de upptogs i rörelsen och att de "plötsligt blivit förnuftiga" när de lämnade rörelsen. Rörelsen har nu plötsligt det fulla ansvaret och den har agerat mot ett fullständigt omisstänksamt, oansvarigt offer. Negativ rapportering "Med denna förklaring av omständigheterna omplacerar avhopparen ansvaret för sina tidigare handlingar," menar Bryan Ronald Wilson, "och försöker att återigen integrera sig i det bredare samhälle han nu söker influera och kanske mobilisera mot den religiösa grupp han tidigare övergivit." Den sensationsorienterade pressen förstorar dessa händelser och betonar konflikten mellan avhopparen och samfundet. Detta förstärker bilden av minoritetsreligionerna som något "destruktivt". Denna slags nyhetsrapportering har kallats negative summary reports av sociologerna. Man förstärker den negativa aspekten av en ganska beskedlig historia för att förhöja dess nyhetsvärde. Stillsamma andliga studier säljer inga lösnummer. "En till synes enstaka händelse används som ett tillfälle för att hålla kvar det kontroversiella fenomenet i allmänhetens sinne... och som det har visat sig vid olika tillfällen, så är avhopparen benägen att bli påverkad och beredd att brodera ut sitt missnöje för att tillfredsställa det släkte av journalister vars intresse mer ligger i en sensationell artikel än i en objektiv beskrivning av sanningen." – Bryan Ronald Wilson, 3 december, 1994 Motståndet mot nya religioner I en annan artikel beskriver Bryan Ronald Wilson hur de flesta nya religioner redan från början attackerats av en misstänksam allmänhet, ofta ledd av pressen, prästerna eller kultureliten. Kväkarna fängslades på 1700-talet, metodisterna och t.o.m. Frälsningsarmén utsattes för våldsamt motstånd. Lagar stiftades mot metodisterna i England i början på 1900-talet. Mormonerna blev fängslade. Christian Science blev utsatt för bitter och hätsk kritik. Jehovas Vittnen fick utstå förtal, koncentrationsläger och fysisk misshandel och kämpar för sina rättigheter än idag. Pingströrelsen i Sverige är ett annat känt exempel. "Men, skriver Bryan Ronald Wilson, idag möter vi ett stort antal nya växande religioner. Och i enlighet med tidigare mönster är det dessa som nu kommer i fokus för motståndet, både från kyrkan och allmänheten vars misstänksamhet sedan länge betingats genom inflytandet av de kristnas intolerans, och att kyrkan förutsatt sin egen universalitet och överlägsenhet." Han menar också att när den misstänksamma läggningen mot nya rörelser inte direkt stöds av den etablerade kyrkan så är den inbyggd i den kristna kulturen och västvärldens sekulariserade kultur. Dessutom har kyrkan ofta beskrivits som "gammal", därav finns redan en inbyggd misstänksamhet mot de "nya" religionerna. Nya rörelser förföljs En del nya religioner uppmuntrar sina medlemmar att leva och vara aktiva i samhället. "Detta leder till kritik därför att de då påstås ’infiltrera’ viktiga sociala institutioner och företag," menar Wilson. "Å, andra sidan blir samhällsfrånvända, slutna grupper fördömda för sin separerade livsstil och beskylls för att dra bort folk från samhällslivet. Nya religioner sägs ’separera familjer’... Inför utsikten att deras avkomma skulle bli involverad i en ny religion så blir föräldrarna, i sig själva arvtagare till en kulturbestämd attityd av mycket begränsad religiös tolerans, eller sekulariserad läggning, lätt benägna att bli fördomsfulla och möjligen överbeskyddande. Anklagelserna, som kommer som en reaktion på de nya rörelserna, återkommer ständigt och vissa av dem, som ibland riktats mot munkordnar, kunde lika gärna ha riktas mot de etablerade kyrkorna. Vilka de specifika anklagelserna än är, visar det sig att i västvärlden riskerar en ny andlig rörelse, både idag och i det förflutna, att möta motstånd, diskriminering, och vid vissa tillfällen och i vissa länder, även förföljelse." – Bryan Ronald Wilson, 13 februari, 1995
Bryan Ronald Wilson är docent i sociologi vid universitetet i Oxford. I mer än 40 år har han studerat minoritetsreligioner i Storbritannien, USA, Belgien, Kenya, Ghana, Japan och andra länder. Han är bl.a. filosofie doktor vid universitetet i London och har religionsvetarexamen från universitetet i Oxford. 1992 utnämnde Katolska universitetet i Louvain honom till Doctor Honoraris Causa, 1994 blev han utnämnd till Fellow of the British Academy. Han innehar även ett flertal hederstitlar och gästprofessurer i olika länder. Han har hållit föredrag, skrivit ett flertal artiklar i ämnet förutom nio böcker som helt eller delvis handlar om minoritetsreligioner. Han har medverkat i Encyclopedia Britannica, Encyclopedia of the Social Sciences samt Encyclopedia of Religion och håller som bäst på att förbereda ett bidrag till Encyclopedia Italiana. Den svenska Nationalencyklopedins artikel om "sekter" bygger på Wilsons forskning.
|
