|
CENSURERAD enligt EU-direktiv och ny persondatalag.
Allmänhetens kunskap om föreningen FRI begränsar sig ofta till att de är en grupp som på ideell bas hjälper oroliga anhöriga till "sektmedlemmar". Att det är FRI som skapat rädslan för "sekter" för att motivera sin verksamhet är det inte många som känner till.
FRI jobbar på följande sätt: 1. Föräldrarna kommer i kontakt med FRI. Den hatpropaganda som FRI sprider via media skrämmer upp föräldrar och anhöriga så att de söker sig till FRI för att få "hjälp". På så sätt får de sina "kunder". Ibland kontaktas även de anhöriga av FRI, genom någon arbetskamrat eller liknande.
2. Skrämselpropagandan startar. Föräldrarna eller den anhörige presenteras ett mer eller mindre påhittat material om sekten med oerhört skrämmande detaljer. Ofta används också någon del av religionens egna dokument, lösryckta ur sitt sammanhang. Inte sällan medverkar tidigare avprogrammerade avhoppare. Sammantaget verkar det inte riktigt klokt och t.o.m. farligt att någon kan tro på detta. Som förklaring får föräldrarna veta att "sektmedlemmen" blivit hjärntvättad, en lögn som en uppskrämd och förtvivlad förälder kan komma att acceptera.
3. Man erbjuder hjälp att avlägsna personen ur "sekten". FRI berättar om tidigare "lyckade" avprogrammeringar där personer har lämnat sina religioner.
4. Avprogrammeraren ser till att den anhörige tar ansvar för eventuella lagbrott. När man är riktigt uppskrämd talar avprogrammeraren om att det är svårt att få en "sektmedlem" att lyssna och att man inte kan tvinga någon att lyssna om han inte vill. Man trycker ändå på att "sektmedlemmen" är i stor fara. Den anhörige är beredd att göra vad som helst och får ta hela ansvaret för de lagbrott som måste begås för att avprogrammeraren överhuvudtaget ska kunna agera.
5. "Sektmedlemmen" luras in i ett möte med en avprogrammerare. Vid ett avprogrammeringsförsök i Stockholm i november 1995 gick till på följande sätt: En 25-årig kvinna hade gått igenom punkt 1-4 ovan och hade bestämt sig för att låta "avprogrammera" sin 30-årige sambo som är medlem av en minoritetsreligion. När paret besökte mannens föräldrar kom avprogrammerare XX till föräldrahemmet och bad att få en intervju om hur det var att tillhöra kyrkan. Mannen visste inte vem hon var. Hon sade att hon höll på med ett arbete på universitet. Efter att ha intervjuat mannen ville hon att han skulle träffa en religionsmotståndare. Hon sade att hennes arbete skulle ge en mer rättvis bild av mannens organisation om hon fick intervjua en motståndare samtidigt. Mannen gick med på att träffa religionsmotståndaren YY följande kväll.
6. Avprogrammeraren försöker omvända "sektmedlemmen". Dagen därpå blir mannen sittande med YY och XX i 4-5 timmar och får sin religion smutskastad. YY och XX försöker få mannen att tvivla på sin religion och dess grundare. Omkring klockan ett på natten går mannen därifrån under protester från YY.
7. Tvång. (Om man inte lyckas vid punkt 6).
Tredje dagen kommer YY och två andra personer hem till mannen och försöker tvinga honom att lyssna. Mannen försöker lämna sin bostad men blir stoppad. Han blir fasthållen, förklarad hjärntvättad och förolämpad på flera olika sätt. Mannen lyckas efter 1-2 timmar fly till en kvinnlig bekant. När han varit ca 15 minuter hos
denne ringer en annan person som har kontakt med FRI och försöker övertala
den bekante att släppa in YY och de andra så att de får tala med honom, d.v.s. fortsätta sitt avprogrammeringsförsök. Mannens bekant säger att hon ringer polisen om de kommer dit. Detta tvång försvarar
YY med att han inte vill lyssna. Ändå hade YY fått säga sin sak under fem timmar kvällen innan. Sanningen är att han inte fick personerna dit han ville och ansåg att han måste använda tvång. Paret har nu separerat. FRI hjälper INTE familjen. Tvärtom splittras ofta de familjer |